Har fixat en bild till historien nu! Inget speciellt med den, är mest glad över att jag fick fixat en^^

  
Alla delar Del 1 Del 2

"": Tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Alexia

Mörkgrön: Dominic

Hmm... Jag undrar vad Dominic tycker om för mat.

Hoppas han gillar grillade kotletter!

Att gör i ordning maten är en barnlek för Alexia eftersom matlagning är en av hennes specialiteter.

När maten äntligen står i ugnen passar Alexia på att gå upp till övervåningen för att byta om.

Jag måste se perfekt ut på min de...

Alexia hade tänkt säga dejt innan hon kom på andra tankar.

Nej, tänk inte så Alexia. Vi är bara vänner och även om vi kommer väldigt bra överens betyder det inte att det kommer bli något.

Lite skamsen över sin tankar börjar hon fundera över ifall hon klätt upp sig för mycket. Men hon hinner knappt kommer ner innen det plingar på dörren.

"Ta det lugnt Alexia. Andas."

Alexia andas ut när hon ser att även Dominic är lite uppklädd.

Hej, välkommern in.

Hej.

De går in och så börjar Dominic skratta lite. Alexia gillar hans skratt och frågar med ett leende på läpparna vad han skrattar åt.

Det känns så konstigt att vara här igen. Allt är sig likt. Till och med det gräsliga leopardlamporna.

De skrattar tillsammans och Alexia ber honom att sätta sig i matsalen medan hon hämtar maten.

Jag hoppas maten är god.

Maten är jättegod! Du är verkligen en duktig kock.

Alexia rodnar lite och tackar för komplimangen.

Så fortsätter de att äta och prata på, om mestadels böcker.

Efter att de båda ätit upp reser sig Alexia och Dominic tittar förvånat på henne.

Jag ska bara duka av. Du kan sätta dig i TV-rummet så länge om du vill.

Alexias hjärta dunkar snabbt.

"Tänk om jag gör något pinsamt eller skämmer ut mig! Vi är bara vänner. Andas Alexia. Tänk inte på Felix. Han finns bara i mitt förflutna."

Alexia går ut till TV-rummet för att göra Dominic sällskap. Hon ser honom sitta i soffan och titta på nyheter. Hon börjar då fundera över vart hon borde sitta så Dominic inte känner sig obekväm.

Hon bestämmer sig för soffan. Men inte för nära Dominic. Han kanske tycker det känns som att hon är lite för nära då.

De sitter tysta en stund och Alexia fundera på ifall hon borde säga något, men har ingen aning om vad.

Så istället fösöker hon lite diskret flytta sig lite närmare Dominic.

Han är koncentrerad på annat och märkte ingenting.

De fortsätter sitta i tystnad när Alexia hör Dominic gäspa.

"Hjälp, jag tråkar ut honom! Snart går han hem och ångrar att han kom hit!"

Alexia märker inte Dominics arm som sakta lägger sig bakom henne.

"Kom på någonting att säga nu då!"

Så känner hon helt plötsligt en arm runt sina axlar. Hon blundar och tänker igenom sina alternativ.

Men när hon öppnar ögon upptäcker hon att det inte behöver finnas några alternativ.

"Åh, vad vackra hans ögon är. Så bruna och fina..."

Dominic tittar tillbaka in i hennes ögon och hon förstår inte varför hon tvekade förut. Allt känns så rätt. Alla tankar på Felix är borta.

Deras läppar närmar sig varandra och Alexia fylls av ett lyckorus. De är så nära en kyss man kan komma när Dominic telefon ringer.

De flyttade sig snabbt ifrån varandra som om någon sett vad som höll på att hända.
Jag är ledsen men jag måste ta det här samtalet.
Dominic går en bit bort och börjar prata med någon. Alexia lyssnar inte utan känner bara hur tankarna flyger runt i hennes huvud.
"Vi kysstes nästan! Det kändes så rätt och bra. Eller gjorde det de? Tänk om han ångrar sig. Han kanske inte alls gillar mig!"
Det var min chef som ringde. Jag är ledsen men jag måste dra nu. Men vi ses på jobbet imorgon antar jag.
Det är lugnt. Jag kan följa med dig ut.

Hon ser Dominic åka iväg i sin bil...
...när hon helt plötsligt börjar skratta för sig själv. Allt känns bara så konstigt att hon inte kan låta bli.

När skrattanfallet är över går hon in igen. Då ser hon dagens tidning ligga på bordet.
"Hur hamnade den där? Kan det ha varit Dominic som tog in den utan att jag märkte de?"
Hon börjar bläddra lite i den när hon stelnar till av någonting som inte var meningen skulle vara med i tidningen.

"HÅLL DIG BORTA FRÅN HONOM INNAN DET SLUTAR SOM MED FELIX"

Vad tyckte ni? Kommentera gärna. Vill ha både bra och dålig kritik^^

Har tänkt att publicera Bad memories varje måndag och några extradelar ibland. Som den här.

Den här delen är väldigt kort och tråkig, men kan lova att i nästa del kommer det hända mer.

PS: Missade du del 1 och vill läsa historien? Då kan du gå in på vår Facebooksida för att läsa delarna som en enda del. Klicka bara HÄR

  
Alla delar Del 1

"": Tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Alexia

Mörkgrön: Dominic

Alexia går upp tidigt nästa morgon för att gå till jobbet. Då ser hon Dominic stå på hennes uppfart.

Jag är här för att eskortera er till jobbet miss.

Haha, nej men jag hade vägarna förbi och tänkte att du kanske ville ha skjuts till jobbet.

Jag åker gärna med. Tack. "Han är verkligen snäll Dominic."

När det åker till jobbet fortsätter de samtalet där de avslutade det dagen innan.

På jobbet ger Dominic Alexia massor med råd om hur man skriver en bra bok.

...en romantisk bok går ju verkligen hem bland de yngre kvinnliga singlarna. Medan de drömmer om sin drömkille läser de gärna en romantisk bok och...

Just de ja! De glömde jag ju fråga förut. Tänkte ifall du kanske vill följa med på en rundtur i staden. Det kanske gör det lättare för dig att hitta här.

Det låter jättebra. Säg till när du har tid bara.

Dominic kunde inte erbjuda skjuts hem så Alexia fick gå hem. När hon kommer hem förväntar hon sig att tidningen ska ligga utanför dörren. Men det gör den inte.

"Konstigt... Jaja, det kanske är någon unge som tagit den bara för att skoja."

Så går hon in för att fixa i ordning middagen hon ska bjuda Dominic på.

Så här är den nya historien! Jag hoppas ni kommer gilla den. Kommentera gärna och säg vad ni tycker^^

"": tankar

Svart: Berättaren

Mörkblå: Alexia

Mörkgrön: Dominic

Det kommer en taxi farande in i staden Riverview. I taxin sitter Alexia.

"Skönt att äntligen vara framme. Känns bra att få en chans att börja om."

Taxin stannar framför ett sött tvåvåningshus och Alexia tittar ut. Lite förvånad över att detta är hennes nya hus.

"Tur att jag hade massor med sparade pengar. Annars skulle jag inte haft råd med huset. Om inte det här går kommer jag inte ha råd att börja om någon annanstans igen..."

Alexia går in och ser sig omkring.

"Jag gillar verkligen det här huset. Möblerna kan jag nog ha kvar. Fast de där leopardlamporna måste jag göra mig av med."

Efter den långa resan är Alexia väldigt hungrig och fixar i ordning lite mat till sig själv, samtidigt som hon funderar över sin framtid. 

Efter maten har hon kommit fram till att ett jobb skulle behövas. Hon vill inte bli skuldsatt redan första veckan i Riverview.

Låt mig se... Förut jobbade jag som servitris och det passade jag verkligen inte som! Jag skulle vilja ha ett mer lugnt och fritt jobb.

Författare vore ju kul! Jag älskar ju att läsa, så varför skulle jag inte gilla att skriva böcker?

Glad över sitt beslut sätter hon sig vid datorn för att se ifall hon skulle kunna bli författare. Efter några klick är hon redo att gå till stadshuset för att skriva under de sista papperna.

Alexia går till stadshuset, upphetsad men också väldigt nervös. Även om hon hgar ett jobb betyder det inte att invånarna i Riverview kommer acceptera henne. Tänk om ryktena sprids sig ända hit.

Alexia kommer it igen och kan nu kalla sig för författare. Hon är glad, men glödje lägger sig snabbt när hon inser att hon inte har en aning om hur hon hittar hem. hon suckar och ser sig omkring.

"Där! Där står det någon. honom kan jag fråga."

Hon går fram till honom.

Eh... Jag är Alexia. Alexia Mankel. Jag är ny här och hittar inte så bra än. Skulle du kunna... typ... hjälpa mig att hitta hem? "Gud, så pinsamt det här känns! Han kommer skratta ut mig."

Oh, jag tyckte väl att jag inte kände igen dig. Jag är Dominic Koontz. Trevligt att träffas. Visst kan jag hjälpa dig. Berätta bara hur huset ser ut. Minns du hur vägen såg ut när du gick hit?

Det är två våningar och lite rosa-orange-aktigt. Jag vet att jag gick över en bro, men hela staden är väl full av broar antar jag, eftersom det rinner massor med vatten överallt.

Då vet jag precis vilket hus det är! En gammal vän till mig bodde där förut.

De går tysta en stund tills Dominic börjar prata.

Så, hur kommer det säg att du flyttade hit?

"Du får fråga vadsom helst men inte det!"

Eh... det är en lågn historia. Hinner nog inte berätta den nu.

Till Alexias lättnad släpper han det och frågar henne vad hon gjorde i stadhuset.

Jag fick precis jobbet som författare.

Är du också författare?! Jag med. Jag har skrivit en bok, 'Det flygande lejonet', men du har nog inte hört talas om den...

Alexia stannar tvärt och Dominic fortsätter att gå tills han inser att Alexia inte var med honom längre.

Inte hört talas om den? Har inte alla de? Den är ju jättebra! Jag älskar den.

Så inleder de en lång diskussion om böcker.

De kommer fram till Alexias hus och hon kan äntligen pusta ut.

"Skönt att jag hittade hem tillslut."

Tack så mycket för hjälpen. Men det känns som att det inte räcker med ett tack.

Jag gjorde det med gkädje! Du behöver inte ge mig någonting. Jag fick ju lära kännna en ny fantastisk människa.

Men någonting vill jag ge dig som tack. Vad sägs om middag? imorgon klockan 18.00?

En middag blir bra! Vi ses imorgon på jobbet antar jag.

Ja, vi ses.

Hejdå.

Alexia går och lägger sig med blandade känslor. Framför allt glädje över att äntlugen ha en vän igen. Men även panik.

"Tänk om samma sak som hände med Felix händer med Dominic." 

Hon somnar och för första gången på ett helt år sover hon hela natten utan några mardrömmar.